2021. Året som alla hoppades på skulle vara vändningen av covid-19. För mig har det också en annan betydelse. När jag nu går andra terminen av fyra in automationsingenjörsutbildningen får det mig att tänka tillbaka på min farfar. Han var med när träindustrin automatiserades och jag får nu i min tur se hur vi får en betydligt mer avancerad industri för varje år som går.
Han berättade ofta och med passion om hur träindustrin runtom Sundsvall byggdes upp 1850 och sedan moderniserades, samt även om sitt liv från att var född 1923 tills han dog 2018 och den tekniska utveckling han upplevde under denna tid.
Då:
Systemen var väldigt robusta och enkla. Gick någon del sönder kunde man enkelt byta den. Inte mycket var avancerat men det fungerade oavsett väder och temperatur. Mycket drevs uteslutande av lokala keramiksäkringar, enkla reläer och analoga system. Hur erfaren operatören var avgjorde hastigheten i systemet. Var du duktig kunde du avverka ordar i en väldigt snabb takt
Nu:
Många nya system är beroende av varandra och går en del sönder finns det en risk att saker blir stillastående. Samtidigt är hastigheten och produktionen betydligt snabbare. Mycket är digitaliserat och vilket medför ett system som är robust och driftsäkert. Detta är på rätt väg enligt mig för det innebär mindre ledtider och mer produktion.
Framtiden:
2021 har varit en fortsättning på ett arv för min del. Jag har insett att inom en industriell värld där automation blir alltmer vanligt finns det stor potential att utvecklas och skapa förståelse för vad som behövs. Eftersom jag jobbat med industri sedan jag var 16 såg jag ett behov av att utbilda mig vidare. Inne nu på termin två i min utbildning ser jag all potential för framtiden. På grund av min bakgrund med mekanisk utbildning kan jag både serva och skapa delar vid behov så länge som det finns en verkstad att använda.
För mig är det givet att man måste förstå funktionen av något för att kunna komma på smarta lösningar och jobba effektivt. Denna insikt drev mig till att plugga vidare för att förstå hur saker fungerar tillsammans och kunna jobba med dem i framtiden. För mig så är en servicetekniker en person som jobbar inom el och industri som måste ha en förståelse för det maskinella systemet och inte bara delarna.
Utvecklingen av automation inom industrin ställer krav på kompetent arbetskraft och högutbildad personal. Detta behov tillhandahåller teknikhögskolan på ett snabbt och effektivt sätt.
Framtiden för mig är att jobba i projektbaserad form och lösa de utmaningar man ställs inför vid varje nytt projekt.
Att bära vidare ett arv inom automation och industri är ingen liten uppgift. För mig är det dock en ära att föra vidare arvet och följa utvecklingen framåt. Det språng som är på gång inom industrin kommer innebära att kravet på tekniker inte bara kommer innefatta el och mekaniskt kunnande utan också kunnande inom IoT och AI.
Gustav Nydén Industriell Ingenjör
