Den som i likhet med mig arbetar med regleroptimering och industriell it i processindustrin har antagligen beklagat sig över att så få industrier satsar på att ha kompetens inom dessa områden. Vi vet ju att det är bra för lönsamheten. Ändå brukar det konkreta resultatet av sådana diskussioner bara bli en kafferast som slutar i dålig stämning och att redan övertygade ingenjörer mumlar något om världens ondska. Att välunderbyggda argument på ett pedagogiskt sätt presenteras för dem som fattar beslut om strategi och investeringar hör definitivt till undantagen.
Själv har jag haft turen att arbeta för företag där man inser värdet av väl fungerande regleringar och processinformationssystem. Eller, om jag ska vara mindre ödmjuk, så är det kanske inte bara tur. Jag ska därför ge tre korta förslag, som kan leda till att reglertekniker får trevligare fikaraster och våra producerande företag blir mer lönsamma.Genomsnittsingenjören måste för det första bli en bättre kommunikatör. Det betyder inte bara att bli en bättre pedagog, även om det är det viktigaste. Man måste också själv ta initiativet: gör presentationer av ert arbete även om ni inte blivit ombedda/ tvingade. Avsluta alla projekt, även om de bara är en vecka långa, med ett kort sammanfattningsmöte för mottagarna. Självklart ska presentationen tydligt visa vad som blivit bättre – eller varför det inte gick att genomföra en förbättring. Den ska enbart använda sig av begrepp som mottagarna förstår. En tumregel är att en viktig presentation (nej, alla är inte lika viktiga) på 20 minuter innehåller 15 till 20 bilder och tar ungefär åtta mantimmar att förbereda! Om man är van vill säga. Annars längre.
För det andra: klargör att den ekonomiska potentialen hos en förbättring ibland är omöjlig att beräkna på förhand. Detta innebär dock inte att man inte ska genomföra den! Alla företag har någon typ av förbättringsprogram, ofta med namn på japanska, vars potential var omöjlig att skatta i förväg. Våra ledare visar sin kompetens just genom att välja rätt bland de svårkvantifierbara investeringarna. Investeringar utan risk kan ekonomerna fatta beslut om.Hur vi utbildar i reglerteknik på våra högskolor är den tredje viktiga punkten. Många beslutsfattare i processindustrin är civilingenjörer, och de har ofta en negativ bild av reglerteknik som hängt med sedan högskolekursen. De flesta jag känner i nämnda grupp skulle nog säga att ”det är något med överföringsfunktioner, bodediagram och matematik som aldrig gick att förstå. Hur som helst, har vi inga nyquistkurvor på vårt pappersbruk, så, nej, någon reglerteknik behöver vi inte.”
Vi måste alltså se till att kurserna i reglerteknik är relevanta för till exempel kemitekniker, utan att de blir ytliga eller ”gymnasifierade”. Det går, vet jag av erfarenhet, men det kräver mycket jobb.
Sammanfattning: Låt oss bli lite mindre nördiga och lite mer angelägna om att förklara! Malla oss med matematik eller fältbussprotokoll kan vi göra för varandra, i slutna rum, när ingen annan lyssnar.
Krister Forsman
