Kan vi verkligen lita på det där mätvärdet? Det är en fråga som ständigt återkommit under mina 30 år i denna bransch. Frågan kan vara berättigad men vad beror den på och varför har vi så svårt att svara entydigt ”ja” på den frågan? Jag menar att det ofta handlar om okunskap om vad som krävs samt omprioriteringar. Att processinstrumentering inte kräver underhåll bara för att den saknar rörliga delar eller att databladet uppger en viss prestanda är en missuppfattning.
Även en Rolls Royce behöver regelbunden service och skrotas efter ett antal år beroende på hur den används. Vill vi verkligen kunna lita på våra mätvärden krävs underhåll i form av inspektioner, verifieringar och kalibreringar. Det är dock alltför få som inser eller känner till vad som krävs i olika sammanhang och ännu färre som får resurser för detta – men det finns hopp.
I takt med den digitaliseringsvåg som nu sköljer över oss får allt fler upp ögonen för hur viktigt det är att kunna lita på sina mätvärden. För vem vill ha ”smutsiga data” i sin AI-modell? ”Smutsiga data är ett stort problem för våra maskininlärningsprogram och AI-algoritmer”, uttryckte sig nyligen en av våra partners inom detta område. För oss som hållit på ett tag är detta ett av många positiva tecken på att de delar i anläggningen som känner av hur processen går får allt större uppmärksamhet.
”Att dra full nytta av all den extrainformation som modern fältinstrumentering kan bidra med – för att säkerställa tillförlitligheten i våra mätvärden – kan bara realiseras om fältsidan stärks och involveras mycket tidigare i projekten.” Detta är en av de största anledningarna till att industrin måste tänka om och ta mod till sig för att påbörja investeringen i en digital fältsida. Låt oss vara överens om att 4-20 mA inte bidrar särskilt mycket till den digitalisering som står för dörren.
Lyckligtvis har vi 80-talets hart för en begränsad integration av installerad bas men vi måste börja blicka framåt. I nya projekt kan vi förenkla och börja bygga Ethernet-baserade automationsnätverk. Med uppkopplade enheter får vi inte bara digitala tvillingar och ett aktuellt anläggningsregister. Redan idag kan vi få livedata i form av hälsostatus, automatiska verifieringar och predicerande information liksom leverantörsdata som manualer, certifikat och drivrutiner etc. samt ersättare och liknande från uppkopplade tillverkare.
Slutligen kan vi fråga oss om morgondagens ”instrumentare” – likt dagens bilmekaniker – kommer att fråga efter en tag för sin multimeter eller en IP-adress för sitt diagnostikverktyg? Det handlar om ett teknikskifte som vi måste ta till oss på flera plan. Det viktiga är att vi börjar ifrågasätta, omprioritera och göra det som krävs för alla vet ju innerst inne hur man äter en elefant.
Hans Rönnbäck
