En kollega tog nyligen med mig som medlem i ITF, en intresseorganisation inom automation. Många spännande föreläsningar och en jättetrevlig middag varvades med mingel men också en presentation av åldersfördelningen i föreningen. Som ni förstår följdes detta av den naturliga frågan: Hur ska itf kunna attrahera nya unga medlemmar? Jag tror att ITF, skulle kunna fylla en viktig uppgift både för ungdomarna som studerar automation och för företagen som skulle behöva anställa dem.
Jag kommer själv ihåg min första dag på jobbet. Efter att ha hälsat på de flesta kom turen till ytterligare en av mina nya kollegor som direkt ställde frågan: ”Vet du vad Modbus är?” Inte ”Hej, jag heter… och jobbar med datakommunikation” eller något liknande. Rakt på: Modbus! Jag minns frågan, jag minns också hur jag försiktigt pekade på den brandgula kabeln som vi hade i laboratoriet, men det jag minns starkast är hur totalt inkompetent jag kände mig när han svarade ”Du, jag skulle kunna köra Modbus över elnätet om jag ville.”
Senare skulle det visa sig att det här var en genuint snäll och ödmjuk person, men det var det inte så lätt att gissa sig till i det första samtalet vi hade. Och ibland är det första samtalet det enda samtal man får. Personligen tror jag på att försöka möta nya kollegor i deras starkaste miljöer för att undvika att de intar en försvarsposition som oftast inte är produktiv. Unga presumtiva automationstekniker finns både inom högskolan och på gymnasiet. Den allmänna trenden är att utbildningar blir allt längre, så jag tror att intresseorganisationer som itf kan fungera som bryggor mellan akademin och industrin där man kan mötas på studentens hemmaplan.
Mellan automation, reglerteknik och modellbygge finns ett naturligt överlapp. Inom akademin finns ett fokus på modellbygge och reglerdesign, simuleringsarbete är därför ett välbekant område för studenter. Industrin i sin tur har ett uppdämt behov av mindre simuleringsarbeten som skulle kunna utföras av studenter. Men för att uppnå ett bra resultat krävs en relativt stor insats för att hitta rätt kandidat, handleda studenten genom examensarbetet och skapa en kontinuitet mellan olika exjobb.I dagsläget genomförs simuleringsarbetet i industrin ofta av specialiserade grupper men om dessa grupper av någon anledning saknas inom företaget, förlorar man sin kontaktyta mot akademin. Här har en förening som itf en uppgift att fylla. Om föreningar som ITF, har möjlighet att gå in och samordna handledningen av examensarbetare, skulle det förenkla för industrin att ta hjälp av studenter. Samtidigt skulle det ge itf en industriell tyngd som hjälper föreningen att synas på högskolornas arbetsmarknadsdagar och vara en attraktiv samarbetspartner för både akademi och industri.
Marcus Borschos
