Idag står textil- och modebranschen för hela 10 procent av de globala koldioxidutsläppen och fast fashion-trender fortsätter öka konsumtionen. För att vända trenden utvecklas nu en remake-maskin.
– Drömmen är en apparat där vi stoppar in gamla kläder, och ut kommer det nya med en helt unik design, säger Mathias Bräck, innovationstekniker på Science Park Borås.
I Sverige köper vi cirka 14 kilo nyproducerad textil per år och person. Det är dystra siffror eftersom varje kilo textil förbrukar och släpper ut:
7 000 – 29 000 liter vatten beroende på produktionsmetod och fiber
1,5 – 6,9 kilo kemikalier beroende på produktionsmetod och fiber
10 – 40 kilo koldioxidekvivalenter beroende på energislag och material
– Medvetenheten kring utsläppen ökar bland konsumenterna vilket gör att allt fler av oss väljer second hand, och det är fantastiskt! Men vi behöver göra mycket mer för att skapa förutsättningar för hållbart mode och där är tech transfer mellan olika branscher en viktig del, säger Elin Glimberg, kommunikationsansvarig och delprojektledare på Automation Region.
– Upp till 70 procent av det som skänks till second hand säljs aldrig på grund av slitage, mindre hål och fläckar som gör det i princip omöjligt att sälja plaggen, säger Mathias. Vi behöver öka mängden som återbrukas, och det är där remake kommer in i bilden som ett sätt att skapa värde och öka efterfrågan.
Utmaningen – att skapa en cirkulär affärsmodell
Idag är de absolut flesta inom modebranschen baserade på en linjär affärsmodell, men snart kommer lagkrav som ska tvinga branschen att ställa om. Den som säljer ett plagg kommer också bli ansvarig för att ta hand om kläderna på ett ansvarsfullt sätt när konsumenten ”är klar med det”. En cirkulär affärsmodell blir alltså snart ett krav.
– Givetvis handlar omställningen om miljö och klimat, men lika mycket handlar det faktiskt om långsiktig lönsamhet, säger Mathias. Här ser vi att teknik och innovation kommer vara avgörande eftersom det kommer bli ohållbart att fortsätta förlita sig på billig arbetskraft i låglöneländer på andra sidan jorden.
Mer behöver alltså göras lokalt, närmare konsumenten, och det är framför allt det som projektet Mikrofabriker som drivs av Automation Region och Science Park Borås ska bidra till.
Från avfall till råmaterial
Hela 80 procent av utsläppen från produktionen av kläder kommer från beredning och färgning – därför är inte återvunna material så bra som det ibland kan låta eftersom den smutsigaste delen av processerna måste genomföras igen för att skapa ett nytt tyg. Givetvis är det bättre än nytillverkat, men vill vi bli hållbara på riktigt behöver vi skapa oss en ny syn på ”gamla och förbrukade kläder” – vi behöver se dem som råvara.
– Initialt arbetar vi med hjälp av AI, sensorer och kameror för att skapa ett visionsystem som kan identifiera defekter på plagg, till exempel fläckar, slitningar och hål. I nästa steg ska systemet kunna föreslå en åtgärd, till exempel laga, tvätta eller sy på en patch som ger plagget ett nytt uttryck, berättar Mathias.
Att det är en utmaning att hantera och bearbeta kläder med hjälp av teknik och automation finns det ingen tvekan om. Varje plagg är unikt, med olika storlekar, former, färger, material och defekter.
– Det är ingen som anklagat oss för att vara fegisar, säger Mathias och ler. I det här projektet arbetar vi verkligen visionärt, vi tar riskerna för att sedan sprida lärdomarna vidare och på så sätt underlätta omställningen mot hållbart mode.
Teknik från industrin med nya applikationsområden
Nästa steg i projektet är att använda AI som designstöd vid remake. Genom att använda AI när nya plagg ska tillverkas med gamla plagg som råvara blir återanvändandet av material mer effektivt. AI skulle exempelvis kunna identifiera storleken, texturen och formen på plagget för att matcha ihop med delar från ett eller flera andra plagg.
Parallellt fortsätter utvecklingen av remake-maskinen och i Do Tank Center i Borås arbetar man med ett Eton-system som förflyttar plagget genom en förutbestämd bana som fotar och katalogiserar kläder till en digital test-butik online.
– Nu undersöker vi hur vi genom tech transfer från industrin skulle kunna automatisera hela processen för second hand och remake, allt från att packa upp plaggen, syna och identifiera defekter, applicera åtgärder och ladda upp dem online, säger Mathias.
– Det är ett otroligt lärorikt projekt som har potential att bidra till drastiskt minskade utsläpp, dessutom är det väldigt intressant att se hur tech kan bidra till att både effektivisera processerna och skapa nytt värde i det som tidigare setts som förbrukat material genom kundanpassningar och nya cirkulära affärsmodeller, avslutar Elin.
