Det brukade kännas som att Europa alltid låg ett steg före. Vi hade idéerna, forskningen, ingenjörerna och en självklar tro på att innovation skulle bära oss framåt. Men något har förändrats. Det som en gång var en smygande konkurrens har blivit något helt annat. Och nu märks det på riktigt.
Jag tänker på bilden av en ångvält, inte dramatisk och inte snabb, men obeveklig. Det är ungefär så utvecklingen ser ut just nu, kinesiska företag tar mark, inte bara genom lägre priser utan också genom teknik, driv och en tydlig riktning.
I den färska rapporten The Chinese Steamroller, framtagen av det franska regeringsnära analysorganet Haut-commissariat à la stratégie et au plan, beskrivs utvecklingen som en systemisk chock mot europeisk industri. Det är ett starkt ordval men svårt att bortse från.
Samtidigt skriver Sylvia Schwaag Serger, VD på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), i ett nyhetsbrev att Europa inte längre konkurrerar med enskilda kinesiska företag, utan med ett helt system där stat, industri, forskning, utbildning och kapital samverkar mot ett gemensamt mål, teknologiskt ledarskap.
Och det är kanske där någonstans som insikten landar. För vi har länge lutat oss mot att vi kan klättra uppåt i värdekedjan. Att vi alltid kan vara lite smartare, lite mer avancerade. Men nu räcker inte det heller. Pressen finns överallt från enklare produktion till avancerade sektorer som elfordon, grön teknik och robotik.
Det som kanske oroar mest är hastigheten. Medan Europa diskuterar, utreder och finjusterar regler, så bygger Kina. De bygger fabriker, system och kompetens. Inom robotik och automation går utvecklingen så snabbt att det är svårt att hänga med. Kina satsar stort på robotar och AI, och gör det med en tydlig plan för framtiden.
Samtidigt sitter vi här med vår styrka, kunskapen, forskningen och idéerna. Nu behöver vi bli bättre på att ta starka idéer hela vägen till genomförande, så att vi i större utsträckning kan behålla både utveckling och produktion nära oss. Vi behöver också bli bättre på att skydda vår kunskap, öppenhet får inte innebära naivitet.
I dag upplever jag att utvecklingen bromsas av många hinder, regler, olika viljor och brist på samordning. Men vi måste fråga oss om vi verkligen har råd att fortsätta så. Därför behövs en tydlig och aktiv industripolitik. Det är avgörande för att stärka vår konkurrenskraft. Reglerna för statligt stöd i viktiga sektorer bör ses över, så att vi kan agera snabbare och satsa mer kraftfullt. Samtidigt behöver vi tänka mer långsiktigt och inte fastna i kortsiktiga beslut.
Vi behöver få forskning, kapital, industri, utbildning och politik att dra åt samma håll. Vi måste våga att satsa, även när det innebär risk. Och vi behöver bli bättre på att ta hand om den kompetens vi faktiskt har. Samtidigt måste vi säkra kompetensförsörjningen genom starkare kopplingar mellan utbildning och industri.
För i slutändan handlar det inte bara om teknik eller industri. Det handlar om självständighet. Om säkerhet. Om möjligheten att forma vår egen framtid. Kina vet vad de gör. De har bestämt sig. Frågan är om vi har gjort det.
Ove Leichsenring
Ordförande Swedish Industrial Robot Association SWIRA
