I mitt arbete får jag ofta svara på frågor om Sveriges elkraftsystem och förklara olika begrepp. Ibland handlar det om att reda ut grundläggande saker som skillnaden mellan energi och effekt. Då använder jag mig av liknelsen med tunnelbanetåg, som måste dimensioneras utifrån förväntade toppar, men ofta går tomma. Att dimensionera vårt elsystem utifrån ett genomsnittligt energibehov och glömma bort effektbehovet vore förödande, på samma sätt som det vore besvärligt i tunnelbanan under rusningstrafik om dimensioneringen gjorts utifrån ett genomsnittsbehov.
På senare tid har de frågor jag får blivit mer avancerade. Utvecklingen mot ökad andel förnybara kraftkällor som vind och sol, liksom den hastigt uppkomna situationen med planerad stängning av flera svenska kärnkraftverk är så klart en del i detta ökade intresse. Eftersom kraftkällorna till allt större del styrs av naturens krafter, får vi ett kraftsystem där vi måste förstå de mer komplicerade sammanhangen för att dra rätt slutsatser även i politiken. Man pratar mer och mer om ett kraftsystem där konsumtionen följer produktionen, snarare än som hittills då produktionen följt konsumtionen.Skillnaden mellan energi och effekt är tiden, effekten är energin som utvecklas per tidsenhet. Lite förvanskat kan man se det som vilken mängd energi som är tillgänglig vid en viss tidpunkt. I ett framtida elkraftsystem där konsumtionen av el styrs i större grad av naturens krafter, är det än mer betydelsefullt att veta när och var vi har tillgång till elenergi. Kanske är tillgången på el större efter lunch än före, vilket återspeglas i priset.
I den situationen handlar det vi tidigare sett som energibesparing istället om effektbesparing. Det vill säga att vi använder samma mängd energi men fördelad i tiden på ett annat sätt. Det finns redan industrier som optimerar sin användning av el på det sättet, så idén är inte ny. Vad som är nytt, är att den insats dessa industrier kan göra inte räcker för de förändringar vi står inför.
För att anpassa konsumtionen till produktionen måste även mindre laster inkluderas. Inte sällan tar man exempel från hushållen med tvättmaskiner, värmepumpar och värmegolv som ska styras, till exempel via prissignaler. Lite grovt kan man kanske kalla flera av dessa projekt för effektsökeri.Inte sällan har teknikglädjen lett till idéer som inte tar hänsyn till möjligheterna att använda tekniken kostnadseffektivt. Men om man avfärdar effektbesparing som effektsökeri, missar man den stora potential som finns i mellanstora laster. Jag tänker här på förbrukare i storleksordningen 100 kW och uppåt, exempelvis större kyl- och värmeaggregat, som tillsammans kan skapa den nödvändiga flexibiliteten i elförbrukningen.
På samma sätt som de frågor jag möts av kring energi och effekt blivit mer och mer avancerade på senare tid, är jag övertygad om att frågorna kring flexibel elförbrukning kommer att bli mer förfinade. Därmed är jag mycket förhoppningsfull om att vi snart kan lämna effektsökerierna bakom oss och istället fokusera på reell effektbesparing.
Lars Nordström
