Leverantörerna vill prata miljöteknik. Kunderna däremot vill bara prata inköpspris. Så beskriver en bekant förhållandet mellan automationsföretagen och deras kunder. Många företag har verkligen ansträngt sig för att ta fram miljövänliga lösningar, menar han, men kunderna är på det hela taget ointresserade.
Ända sedan jag började skriva om automationsteknik, och det är rätt länge sedan vid det här laget, har det funnits ett glapp mellan vad leverantörerna vill sälja och vad kunderna vill köpa. Men många gånger känns det faktiskt som leverantörerna har en poäng med vad de säger.Det är inte alltid miljön som varit på tapeten, utan ämnena har skiftat genom årtiondena. Leverantörerna har länge velat sälja funktioner snarare än specifika komponenter. Likaså vill de få kunderna att titta på livstidskostnaden, inte bara till inköpspriset. I gränslandet mellan driftkostnader och miljöteknik har vi också energieffektiviteten. Lägre energiförbrukning gynnar ju både driftekonomin och miljön. Och allt detta låter väl som bra saker att fundera på eller hur?
Visst händer det att kunderna frågar om leverantörerna har den och den avancerade möjligheten. Ofta verkar det dock vara för att kolla leverantörens allmänna kompetens. I slutänden är det ändå inköpspriset som avgör och man väljer bort de nya möjligheterna.
Frågan är vad detta beror på. Kanske är det att svära i kyrkan, när alla oroar sig för att 40-talisterna och deras erfarenheter går i pension, men deras sätt att tänka rotades för länge sedan, då man använde enskilda utrustningar snarare än integrerade funktioner och ingen bekymrade sig om miljön eller konkurrens från Kina. I bästa fall kan ett nytänkande komma in i industrin nu när man måste anställa yngre förmågor. Eller till och med då industrin tvingas lita mer på leverantörernas kompetens, eftersom deras egen minskar när organisationerna slimmas.Gamla tankesätt är förstås inte den enda orsaken. Kvartalsekonomin gynnar knappast långsiktigt tänkande. Säkert behöver också leverantörerna bli bättre på att beskriva, och bevisa, framtida vinster med bättre funktioner, lägre driftkostnader och miljötänkande.
Fast dessvärre är nog problemet mer grundläggande än så. För vad får ungdomarna som ska ut i industrin lära sig på sina utbildningar? Mitt intryck är att det pratas mycket teknik, men mindre av helhetsbilder och driftekonomi. Det är inte bra, för i slutänden är det driftekonomin och vad utrustningarna kan som avgör hur framgångsrikt Sverige är som industriland – inte om de har ett lågt inköpspris.
Dag Toijer
