Vissa av dagens rykande färska tekniska nyheter kommer att fasas ut mycket snabbt. Andra saker har förmågan att komma för att stanna och vi luras tro att de alltid funnits. Internet, till exempel. Hur gjorde vi innan vi fick webben? Innan vi kunde googla och streama och allt det där andra som vi så självklart gör på nätet. Nu fyller webben 30 år.
Jag har ett personligt förhållande till webben, det IT-verktyg vars utveckling är så starkt förknippat med utbildning och forskning. Allt startade år 1989 då Tim Berners-Lee skapade den första webbplatsen för forskningscentrumet Cern i Schweiz och därmed var www-revolutionen ett faktum. Den 6 augusti 1991 gjorde han Cerns hemsida tillgänglig för flera genom att posta ett inlägg om sin skapelse till offentliga nyhetsgrupper. Därmed gjorde han ”webben” tillgängliga för alla. Tim Berners-Lee utvecklade också den första webbläsaren, som gjorde det möjligt att surfa runt mellan de sidor som fanns. Han skapade inte bara den första webbservern, utan även den första upplagan av HTML (Hyper Text Markup Language), som är det språk som webbsidor skrivs med.
Helt egen webbserver
Hur och var kommer jag in i bilden undrar ni kanske. Svaret är: 1995, som en ”slumpmässigt utvald”, men ganska flitig användare. Tack vare 1994-års gymnasiereform jobbade jag nämligen de två första åren som gymnasielärare i de nyinstiftade ämnena Mediekunskap på Medieprogrammet vid Upplands-Bro Gymnasiet (som jag bor granne med). Det var där vår dator i lärarrummet förvandlades till skolans helt egna internetknutpukt, nämligen en egen webbserver. Där på gymnasiet jobbade även två nyfikna, nyutexaminerade datalärare. Sommarlovet 1995 ägnade de åt att handgripligen gräva sig några hundra meter genom marken fram till internets centrala kabel som löpte längs järnvägsspåret norut, förbi Västerås. De knöt upp skolan till den helt enkelt. Efter sommaren, vid skolstarten, samlade de upp oss, intresserade lärare, och visade hur vi kan börja surfa på nätet. Vi lärde oss hur man använder webbläsaren Mosaic som hade kommit knappt två år innan (1993) och som gjorde webben till ett massmedium i klass med press och tv. Det var häftigt, trots att det ännu inte fanns så mycket att se. Informationen på sidorna var torftig och strikt utformad och visades i svart text på grå bakgrund. Länkarna var blåa. Det fanns knappt några bilder. Trots det tyckte vi att internet var riktigt roligt och antecknade entusiastiskt adresser till alla sevärdheter.
Webbkamerans födelse
Särskilt minns jag den där världsberömda kaffebryggaren på datorlaboratoriet vid Cambridges universitet som lockade en miljonpublik. Kaffesugna forskare tröttnade på att springa till kafferummet förgäves därför löste de problemet genom att den 22 november 1993 installera en kamera och lägga ut bilderna i det specialskrivna programmet XCoffee. Nu kunde de hålla reda på om det fanns kaffe i bryggaren utan att behöva springa nerför trapporna. Först fanns bilden bara tillgänglig i universitetets egna nätverk, men inte alla kunde nå den. Därför byggde de ett skript som gjorde det möjligt att visa de första rörliga bilderna på internet. Världens första webbkamera såg dagens ljus.Hösten 1995 satt jag och mina lärarkollegor i gymnasiets lärarrum och med stor förtjusning tittade vi hur mycket kaffe de hade i bryggaren på Cambridge tack vare gymnasiets egenhändigt tillverkade webbserver.
Dagmar Zitkova
