Problemen med att få hem tillräckligt mycket vaccin för att snabbt kunna vaccinera hela den svenska befolkningen och på detta sätt mildra coronakrisen upplevs som allt mer frustrerande.
Debatten om en egen svensk vaccinfabrik har återigen blivit högljudd. Det röda blocket beskyller det blåa och viceversa. Regeringen Bildt får skulden för att de lade ner den svenska vaccinfabriken en gång i tiden medan socialministern Lena Hallengren (S) beskylls för att inte vilja satsa på att uppföra en ny, statligt finansierad vaccinfabrik igen.
Sverige valde att förlita sig på eu:s gemensamma upphandling av vaccin mot covid-19. Regeringens vaccinstrategi bygger på tanken att vaccinet ska fördelas solidariskt mellan världens länder. Det är bara det, påpekar kritikerna, att när krisen väl är framme så är de ingånga avtalen endast en bit papper som inte betyder särskilt mycket.
Egen vaccinfabrik
Vad en sådan produktionsanläggning här hemma skulle kosta, vilka möjligheter vi skulle ha att verkligen tillverka just det vaccin som vi för tillfället behöver och om behoven inte skulle vara överspelade i samma ögonblick som den nya svenska vaccinfabriken skulle komma på plats är svårt att sia om. Att utveckla vaccin är komplicerat och att få ett vaccin godkänt är en lång och svår process. Så faktum är att en egen fabrik är ingen hundraprocentig garanti att vi verkligen skulle få det vaccin som vi behöver.
Tillverkningsdilemma
Men om man lyfter blicken från den konkreta frågan, det vill säga en egen vaccinfabriks vara eller icke vara, måste man konstatera att det egentligen handlar om produktion i allmänhet. Tron att viktiga varor ska flöda fritt även i kris har visat sig vara naiv. Situationen kan upprepas vid andra kriser med andra typer av bristvaror och förnödenheter som det plötsligt blivit ont om.
Å ena sidan står de som tror på den globala ekonomin och en fungerande marknad med en rationell arbetsfördelning där ingånga avtal verkligen hålls och där leveranserna kan genomföras på det sätt som man har planerat, i de givna tidsramarna och för de kostnader som ingick i kalkylen.
Å andra sidan har vi en växande patriotism i allt fler länder och i allt fler politiska konstellationer, med olika handelshinder, restriktioner och protektionism.
Coronakrisen har blottat detta dilemma. Länder har stoppat export av vaccin som tillverkats hos dem. I vissa fall hade man utformat kontrakten aningslöst och på ett ogynnsamt sätt, i andra fall hade ena avtalsparten gått så långt att de helt enkelt satte det ingångna avtalet ur spel.
Med facit i hand kan vi konstatera att det är precis så orättvist som det låter. De stora drakarna kan strunta i ideologin och vackra ord om den fria marknaden och marknadskrafterna. När det kniper i till exempel USA, eller Storbritannien där många miljoner ska vaccineras, så pekar man med hela handen och kör över oss små. Vi får snällt ställa oss i kön och vänta tills de själva är klara.
Mot bakgrund av detta är det inte konstigt att röster som pläderar för en egen vaccinfabrik i Sverige blir allt fler. Covid-19 lär knappast vara den sista pandemi som drabbar oss. De ideologiska principerna om den privata marknadens förträfflighet bör därför inte förblinda oss och sabba våra chanser att överleva kommande kriser, säger kritikerna.
Dagmar Zitkova
Statlig produktion
I Sverige fanns 1918–1993 en välfungerande statlig vaccinproduktion inom det dåvarande Statens Bakteriologiska Laboratorium (SBL). Av ideologiska skäl lade regeringen Bildt ner SBL 1993. Vaccinproduktionen avknoppades till ”SBL Vaccin”, men även detta statliga företag såldes till den privata marknaden 2006, för att sedan läggas ner 2008.
