Att digitalisera kan för en teknikintresserad vara en intressant och tillfredställande uppgift. Att påvisa och argumentera för den ekonomiska vinsten på lång och kort sikt inför en digitaliseringsinvestering kan vara lite knepigare.
Då det likt många investeringsprojekt läggs mycket tid på att ta fram tekniska lösningar och enligt min mening för lite tid på att säkerställa att förändringen förankras hos de intressenter som ska se till att investeringen blir lönsam. Det är ju oftast så att för att en investering ska nå full potential så krävs att någon gör någonting annorlunda i processen. Detta gäller även vid förändrade arbetssätt.
Jag har haft möjligheten att vara delaktig i en förändringsresa som bara befinner sig i början men som under de senaste åren börjat nå allt fler, Interoperabilitet. Så vad är det? Det brukar beskrivas som ”datorsystems förmåga att kommunicera med varandra” och syftar i detta fall på de system som behandlar anläggningsdata. För att uppnå detta och därmed full effekt av digitalisering krävs ett gemensamt språk. En gemensam referens där data kan taggas för att kunna användas av samtliga inblandade system. Ett exempel är en motors attribut. Dessa används i såväl ERP, MES, DCS med flera. Det vore väl fint om dessa data som matas in i ett system kunde hämtas upp och användas av de andra systemen? För att göra detta möjligt så krävs ett gemensamt industriellt språk, en referensdatabas mot vilken data kan referera till helt oberoende av systemleverantör eller applikation. Detta är en stor potential att effektivisera och stärka konkurrenskraften hos svensk industri.
Jag har haft förmånen att delta på denna resa med start från ett antal entusiastiska människor som insåg potentialen i detta till att i dag vara ett begrepp högt på agendan i de flesta stora bolag inom industrin.
För att bygga upp och förankra standarder krävs både mod och prestigelöshet. Att våga inse att vägen framåt inte ligger i att sitta hemma på kammaren och tro sig uppfinna ett lite rundare hjul än alla andra utan att förstå att standardisering är ett lagarbete som kräver förmåga att se fördelar i det större perspektivet. Standarden och referensdatabasen är en teknisk del och som jag nämnde tidigare så krävs även här att någon gör någonting annorlunda. Jag tror att både interoperabilitetens och industrins digitaliserings största utmaning ligger i att säkerställa den kulturella förändringen. Det kommer bland annat att påverka hur vi bygger upp våra organisationer och vilka kompetenser som kommer att behövas. Det kommer att fortsätta att vara en kunskapsresa från fokus på systemförmågor och hinder till att implementera nya sätt att tänka.
Mats Larsson
Platschef, Holmen Skog och styrelsemedlem i ITF och Seiia
