Låt oss göra följande antagande: Du jobbar i en ledande position på ett företag inom svensk verkstadsindustri. På företaget har ni länge haft ett målinriktat arbete med förbättringar. Ni har lyckats få till ett fantastiskt engagemang från en stor del av personalen och tack vare det fått ordning på processer, rutiner och flöden. Ni har också investerat i rätt nivå av automation. Till er hjälp används verktyg som processkartläggning, värdeflödesanalys, systematisk layout-planering och flödessimuleringar. Som ett resultat av detta arbete har ni nu fått rätt nivåer på utrustning, personal, material och transporter och därmed bra ledtider och säkra leveranstider. Bättre än så här kan det knappast bli. Eller?Visst kan det bli bättre. Dessa förbättringsarbeten är förvisso mycket viktiga, men de är inte tillräckliga! Nog så viktigt är vilka ytterligare steg som kan tas på resan mot klarhet. Vid dessa steg är den primära uppgiften att hitta rätt verktyg på individnivå. Vår egen metod är att tillsammans med kunden genomföra olika workshops för att se vad den enskilda individen behöver för underlag och förutsättningar för att göra ett bra arbete. Samma workshopprocess skapar också förståelse av vad kollegorna i nästa steg behöver för att lyckas. Föresatsen är att alla kollegor ska ges samma stöd och förutsättningar som jag önskar för egen del.
I den här processen kan vi nu tillsammans närma oss en mer detaljerad del av resan och det som kanske är det mest avgörande. Det som gör att man minimerar slöseri och får ut mycket mer värdeskapande både ur utrustningen och inte minst ur personalen. Det som i slutändan ger ”en bra dag på jobbet”.
Först avgör man vilka nyckeltal som är viktigast och ger bäst resultat. Därefter arbetar man med hur man får fram dessa och säkerställer att de är tillförlitliga. Nästa steg är att få till en bra visualisering anpassad till den enskilda medarbetarens ansvarområden. Bland de vanligaste att börja med är tak-mätningar, alltså mätningar av utrustningens totala effektivitet, för att sedan gå vidare med material, energi och så vidare.
Som en följd av detta togs det även fram stöd för att få rätt och jämn kvalitet. Det var exempelvis utbildning, instruktioner, pick-to-light-system, guidade turer och best practices. Där det var lämpligt, byggdes automatiska kontroller in. I de automatiska kontrollerna fick man även till en bra spårbarhet för att veta att man jobbade rätt.Slutligen förbättrades verktygen ytterligare för att få ett säkrare besluts- och visualiseringsstöd beträffande planering för maskiner, material och personal. Med dessa steg genomförda är arbetsplatsen nu mogen att fokusera på underhållssystem som hör nära samman med planering. Ännu har ingen, vad jag vet, genomfört och lyckats komplett med samtliga ovan nämnda steg och vi ser en stor variation hos våra verkstäder i Sverige. Men med alla dessa verktyg implementerade är förutsättningarna för en bra dag på jobbet väldigt mycket bättre!
Bernt Henriksen
