Gästkrönika

Industri 4.0 har varit på agendan ett bra tag nu, men verkligheten ligger långt bort från det som dagligen fyller våra digitala flöden.

När jag besöker kunder upplever jag att många fortfarande saknar mycket av grundförutsättningarna för att ens vara i närheten av Industri 4.0.

Operatören Anna börjar sitt skift hos läkemedelsproducenten där hon ansvarar för materialflödena i processrum A. Hon går in på materiallagret, hämtar hinken med etiketten ”tablettpressmaskin A”, går upp på trappan för att komma upp de cirka två meter som krävs för att kunna hälla pulvret i tratten ovanpå den i övrigt helautomatiska tablettpressmaskinen. Hon tar av locket, nyser till av dammet och tömmer hinken. Nysandes tar hon trappan ned igen, halkar till men lyckas parera ett fall. Nere igen så trycker hon på start. När tablettpressmaskinen har gjort sitt, flödar vita tabletter ur maskinen och landar i en behållare på golvet. Anna försluter behållaren och lämnar över den till nästa steg i processen; det helautomatiska förpackningssystemet.

Anna är en fiktiv person, men hennes situation är något som vi upplever som vanligt förekommande inom industrin. Dagligen hjälper vi våra kunder att konvertera manuella delflöden till automatiska med hjälp av vakuumbaserad transportteknik. När det gäller Annas situation ovan så kan både inflödet (pulvret) och utflödet (färdiga tabletter) lösas via semi- (konventionell lösning) eller helautomatiska vakuumtransportsystem (styrd av maskininlärning), där den mänskliga interaktionen blir minimal eftersom systemet anpassar sig självt efter luftfuktighet samt materialets densitet och liknande. Genom att gå från ett manuellt flöde till ett automatiskt, etableras grundförutsättningen för att generera relevanta data och sammankoppla helheten. I just Annas fall leder det även till minskad exponering för damm, samt reducerar säkerhets-, och ergonomiska risker kopplade till hennes manuella hantering av materialet. Resultatet blir ökad produktivitet och förbättrad arbetsmiljö.

De nästkommande åren kommer att handla mycket om hur manuella delflöden kan göras om till automatiska, generera relevanta data och kopplas samman in i en helhet med fokus på att optimera totaliteten snarare än varje ö. Det kommer att handla om uppgradering av semi-automatiska flöden till helautomatiska lösningar baserad på minimal fysisk interaktion med människan. Inte förrän det sker kan vi på riktigt prata om Industri 4.0 och vilken potential det faktiskt inbringar till processindustrin. Det kokar ner till att förstå och investera i sin svagaste manuella länk – för det är just denna som stoppar er som företag att nå hela potentialen av industri 4.0.

Kajsa Ryttberg Wallgren

Vad är dagens viktigaste fråga? Beror på vem man frågar men allt oftare blir svaret ”miljö och hållbarhet”. En påtaglig…

När jag fick frågan från ITF Automation om jag ville sitta med i Skolverkets nationella råd för El & energiprogrammet…

Min dotter och jag diskuterade för ett tag sedan om vårt företag verkligen är så klimatsmart som jag hävdar, trots…

Ser vi kunskapen i våra företag eller drunknar den i informationsflödet från externa experter och nya system? Information är mer än…

Jag har hållit kurser för ingenjörer i processindustrin sedan mitten av åttiotalet, den tid då processindustrin datoriserades. Processindustrin styrs för det mesta på i princip samma sätt idag som före datoriseringen, det vill säga med en grundläggande basnivå bestående av PID-regulatorer sammankopplade i ett intelligent nätverk som utvecklats av ingenjörsgenerationer under lång tid. Detta är varken fel eller förvånande för dem som sköter driften av processerna. Dessa successivt utvecklade reglerstrategier har helt enkelt visat sig överlägsna andra metoder.

Vi har under decennier fått rapporter om nya avancerade metoder och idéer som ska höja produktionen i processindustrin, till exempel adaptiv reglering, modellprediktiv reglering (MPC), digitalisering, iot, Industri 4.0, artificiell intelligens och maskininlärning. De nya idéerna kommer allt tätare. Gemensamt för dem alla är att vi med få undantag fortfarande väntar på deras genomslag i processindustrin. Vi kan vänta, men vad som är oroande är att allt fler verkar slå sig till ro med att vänta på det som ska hända och inte längre satsar på den befintliga basregleringen. Detta bygger på ett allvarligt missförstånd. De nya metoderna kommer med få undantag inte att ta över den nuvarande basregleringen. De är avsedda för en överordnad nivå och de kommer i själva verket att vara beroende av att basregleringen fungerar bra. Det gör den tyvärr ofta inte.

Även om metoderna för att styra våra processer inte ändrats nämnvärt sedan datorerna kom på åttiotalet har datoriseringen påverkat personalsidan och sättet att övervaka processerna dramatiskt. Det är betydligt färre anställda i processindustrierna idag än på åttiotalet. På många ställen står man dessutom inför generationsväxlingar, där äldre rutinerade ingenjörer ersätts av ungdomar som kommer direkt från skolan. Det finns en risk att den kunskap som finns hos de äldre inte förs över till de yngre. Därför är det viktigt att vi satsar på utbildning av ungdomar och vidareutbildning av personal inom de grundläggande tekniker som används i basregleringen, det vill säga kunskap om hur givare, pumpar och ventiler fungerar, samt basregleringen med PID-regulatorn i centrum.

Om man jämför en processindustri med en bil kan man säga att basregleringen motsvarar de fyra hjulen som är en förutsättning för att bilen ska rulla. Den överordnade regleringen motsvarar resten av drivlinan och föraren. Ingen som får problem med däcken på sin bil skulle få för sig att lyfta på motorhuven och försöka lösa problemet där. Det bör man inte göra i processindustrin heller. Jag är övertygad om att man kan förbättra både produktionskapacitet och produktkvalitet i de flesta processindustrier kraftigt genom att förbättra basregleringen, och det är all idé att satsa på forskning och utbildning inom basregleringens område.

Tore Hägglund

Runt 2 miljoner svenskar arbetar i små och medelstora företag. I dessa bolag arbetar företagaren ofta i en nära relation…

T illverkningsindustrin går som tåget” De positiva signalerna från tillverkningsindustrin verkar inte ta slut, rubriker som ” Bra tryck i…

Sedan 2007 har jag varit engagerad i det nationella programmet Produktionslyftet och besökt kanske 500 företag runtom i hela Sverige.…

Kan vi verkligen lita på det där mätvärdet? Det är en fråga som ständigt återkommit under mina 30 år i…